Ja, för så är det för oss. Ett paradis i Sverige som fortfarande är hemma där alla våra barn finns, familj och vänner.

Denna semestertripp har varit full av skratt, träffar med nära och kära. Mamma gav sig ut på vift från Värmland och spenderade några dagar med oss på västkusten och vi med henne. Vi hade ju bröllop också. Så fin ceremoni  i en lite trädgård, sol och värme. Sen åkte vi upp till Kristinehamn, via Klässbol så klart. För de som inte känner till Klässbol, så är det vårt finaste linneväveri (tycker i alla fall jag). Ett par nätter i Kristinehamn på, ja visst, Park Hotel! Och nej jag blir inte sponsrad. När vi åkte åter till västkusten körde vi över Örebro och träffade ett par riktiga, underbara madamer. Både Lasse och jag har ju rötter där.

Efter fyra veckor hemma, gled vi över vattnet ner till Kiel och vidare ner till ”vårt” Hotel Kieffer i Itterswiller Alsace. Dock inte över vattnet från Kiel till Itterswiller. Där fick vi rulla med ”faran” via autobahn. Och det är mycket vägbyggen där kan vi informera om. Tar längre tid än man räknar med. När vi inte var pensionärer åkte vi oftast på natten genom Tyskland. Mycket bättre flyt.

Vi blev lite sugna på att ta cyklarna på bilen och åka till Alsace och cykla, det finns så många fina byar och vägar att cykla och upptäcka. Kan ju vara ett tips för alla som ett semestermål. Inte minst viktigt så finns här mycket god mat och framförallt viner!

Efter att vi sovit gott vinkade vi à bientôt och rattade vidare ner till Mézeilles vårt andra paradis. Vi beslutade att vi skulle gena över kullarna mot Dijon. Sen svängde vi över några kullar till höger mot Clermont-Ferrand och följde sedan A 75 som är en fantastisk väg söder ut. Har ni missat den är det nästan ett måste om man bilar. Nästan som att åka på kalfjället. Å denna vackra bro Millau. Själva byn Millau är känd för sina handskar. Så fina och så dyra… men man kan få dem måttbeställda. Innan bron köade man genom byn som ligger djupt ner i dalen. Efter Millau så kommer man till Roquefortdistriktet,OST. En upplevelse i sig, väl värt ett besök. När vi kom där drog det ihop sig till regn. Å det kom regn!

Vårt hus stod kvar där vi lämnade det. Goa grannar har skött om våra blommor, skruvat fast hållaren för trädgårdsslangen ordentligt i väggen. Plockat upp stenen som den sista föraren, att försöka köra igenom byn, drog ner. Den som jag tänkte plocka upp när vi kom hem. Franskan drog igång som den aldrig hade haft sommarlov. Musen (och kanske fler möss ?) har flyttat in i Caven. Så vi fick låna musfällor av grannen. Vi har fångat och släppt ut 4 stycken nu.

Den jag släppte ut i går ville inte lämna flaskan. Vi hade en liten kamp där jag vann. Tror nog den var nöjd när den väl släppte flaskans trygghet. Och det är inte samma mus jag fångar ?? de 2 sista har inte lystrat till varken Asta el Beda. Så det så!

När vi gjorde marknadsbesök i St Chinian såg vi denna lilla staty. Man har rivit ett gammalt hus och gjort en liten öppen plats med den här lilla fina statyn.

Får kanske göra en liten efterforskning om den har någon känd historia. Återkommer med mer information när vi vet.

Sen vi kom hem, har vi träffat på våra vänner här nere. Inte alla men många. De droppar in allteftersom de kommer åter från sina semestertripper. Ser fram emot hösten när vi får grotta in oss och tända ljus. Fast i onsdags var vi och badade och brände oss lite i solen.

Än en gång våra vänner, skriv gärna en kommentar om våra inlägg eller varför inte ta en prenumeration. Så missar ni inget. När pennan glöder.

À bientôt Tina & Lasse.