Värmen har kommit.

Värmen har kommit.

Ja nu har vi verkligen fått sommar. Värmen dröjer sig kvar genom nätterna. Det är så skönt. Tornseglarna har återvänt till sina bon i vår vägg. Risk för mittbena när de kommer farande. Det ledsamma är att många tornseglare och troligtvis andra fåglar mötte ett riktigt oväder över Turkiet när de rörde sig mot sina häckningsområden, så det var många som dog. Vi håller tummarna att det blir många ungar i år. Vi väntar på att det blir tillåtet att ligga och gotta sig på stränderna igen, än så länge får vi bara ta en promenad och ett kort dopp. Men det är underbart det med. Jag ser fram mot att få ligga i godan ro sola ta ett svalkande dopp. Läsa en bok och känna sanden i hårbotten och i munnen efter ett bett på melonen. Det är livet det. Vi får inte glömma köpa nytt parasoll, det hade gjort sitt och lämnades i sopen på stranden förra säsongen.

Ja, nu är det maskernas tid. Dessa måste vi bära i vissa affärer för att få komma in och handla. Maskerna måste kunna tvättas riktigt varmt och jag kokar dem efter varje användning. Ja villken värld vi lever i. Vi håller oss fortsatt på vår kant. Besöker inte affärer som vi brukar göra, inte heller det sociala livet är som förut. Vi träffas på terasser eller över en picknick ute. Men det är ju ändå helt underbart, att faktiskt kunna göra åtminstone detta efter en tid av total isolering.
Så nu har cyklarna fått börjat att rulla.

Första försöket fick ett hastigt slut eller egentligen hann det inte börja. Lasse hade punka när vi kom fram till utgångspunkten. Men vi tog en promenad i den lilla staden Capestang.

Capestangs Katedral.

Efter det tog vi en liten ”slingerikrok” väg hem. Lite nya och gamla vyer.

Längst bort är medelhavet.

I dag fick vi vår cykeltur. Men ni kan tänka er hur det ser ut där ingen människa har promenerat eller cyklat på 2 månader. Orört gräs, vass tisstel och vilda björnbär. Och jag som har skräck för fästingar och ormar. Ibland var gräset barmhärtigt och höll sig på knänivå men ibland gick det upp till huvudet. Jag kunde ju inte sluta trampa och sätta ner foten. Lasse fick skrämma ormarna och cykla först, jag tog rygg på honom. Sen trampa vi på, medelhastigheten uppgick till 8 km/h. Mina benlyft gick inte av för hackor. Garanterad träningsvärk imorgon.

Barmark; där i allt det gröna har vi cyklat !

Men vi hade verkligen tur med vädret, topptemperaturen var nog 40 grader.

Som ni säkert gissar så blev det stora vägen åter till bilen. Turen blev kortare än vi tänkt. Vi hoppas att de klipper så vi kan cykla där så småningom. Men vi fick till 2 mil ändå.

Vår passionsblomma har börjat återhämta sig. För några år sedan fick vi byta taket på terassen. Det var täckt med passionsblommor och det var så vackert. Men nu börjar den hitta åter.

Sköt om er.

Tina & Lasse

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *